onsdag 16 september 2020

DAG 27

Hemma igen. 
Det blev 917 mil, en bra bit. 
Ikväll blir det grill, det var ett tag sedan sist. 

tisdag 15 september 2020

DAG 26

På väg hem.

Det blev en liten avstickare in till Schweiz för en sista sevärdhet, Rhenfallen. Vi trodde att vi skulle behöva visa pass i Schweiz eftersom det inte tillhör EU men det gjordes bara stickprov såg det ut som. Den enda gång vi visat pass var i Danmark och vi har ändå passerat 7 länder på resan. 

Rhenfallen är Schweiz svar på Niagarafallen med båtturer och allt. Det var riktigt trevligt där.



Båten för turen som tar 15 minuter, det fanns 4 olika turer att välja emellan. Vi hade tur, vi kom precis när de öppnade vid halv 11.


Man kom rätt nära fallen och kände riktigt kraften i vattnet.


Det är 23 meter högt och 150 m brett.
 

Inte så trångt på båten.

Efter det blev det Autobahn till Soltau. Vi checkade in på samma hotell som vi bodde på för ett år sedan och fick minsann samma rum som då.








 


måndag 14 september 2020

DAG 25

 Strax utanför Schweiz

Ikväll bor vi i Lottstetten strax utanför Schweiz. Vi har en lägenhet med 3 rum ovanför ett Gasthaus, mycket trevligt. Vi har hittar många roliga och trevliga boende på booking.com. Kanske är det så att man inte finns om man inte finns på booking eller någon annan stor hotellsida, det verkar vara så eftersom även små boende dyker upp nu.

Det hände annars inte så mycket idag, vi lämnade Provence tidigt på morgonen och körde igenom Schweiz över dagen. Det var jättefina vägar eftersom vi körde den största delen av Provence på mindre vägar genom Alperna. I Schweiz passerade vi Genève-sjön på den västra sidan som är flack och har en massa vinodlingar. När man blickar över sjön ser man de Schweiziska Alperna.  

Det var en naturskön resa men även en rätt lång resa eftersom det var mycket landsväg i Frankrike och väldigt mycket trafik och vägarbeten i Schweiz. 

Vi handlade en liten ostbricka till kvällen på Lidl i Lottenstetten och upptäckte då att det verkar finnas en omfattande gränshandel här, massor av bilar från Schweiz och överfulla kundvagnar, nästan som Bordershop men här var det läsk, matolja och mjöl som gällde.

Schweiz utanför Zürich.


Schweizernöt. 




söndag 13 september 2020

DAG 24

Vi tog en liten avstickare till Provence för att titta lite närmre på Frankrikes eget Grand Canyon, Verdon Gorge. Det var en rätt trevlig resa hit med massor av lavendelfält överallt, några vinodlingar här och där såg man ju med. Vi reflekterade över att ölen på restaurang är riktigt dyrt i Frankrike, 7 euro för en stor stark, vinet är billigare än i Sverige dock. I Spanien fick man en öl för 2,50, ville man ha en till kostade den 1 euro (typ påtår/refill). Detta gällde naturligtvis inte överallt men vi var på ett sådant ställe.

Ikväll bor vi på landet i ett privat boende här i Provence i en egen del av huset. Det finns en pool och vi fick ha den för oss själva, trevligt. Vi hade ca 30 grader men det var tydligen 10-15 grader här förra veckan så vi hade tur.

Vi hinner lyssna på många sommarpratare nu när vi kör längre sträckor, det är rätt roligt.


Vi har kylväska och vattenkokare med oss så vi fixar ofta frukost. Har vi lägenhet händer det att vi lagar mat.


Lavendelfält med tillhörande destilleri. 


Sjön som mynnar ut från Verdon Gorge.


En bit uppe i ravinen. Detta verkar vara ett riktigt paradis för mc-förare, det fanns massor av mc överallt här. Bara i Alperna har vi sett liknande antal.


In mot ravinen, populärt ställe att bedriva olika vattenaktiviteter i. Steffan tog sig ett dopp.


Det fanns en bro över ravien som man inte fick hoppa ifrån, 10 dödsfall på 10 år tydligen. En av dödsorsakerna är att man landar på en trampbåt i 70 km/h. Ett annan dödsorsak är att man fastnar i leran på flodens botten och inte kommer upp... Det var en rätt så avskräckande varningsskylt som var uppsatt. Steffan tog inget hopp.


Uteplatsbild istället för poolbild 😊.





 

lördag 12 september 2020

DAG 23

Idag blev det bara körning, inte mycket att rapportera om.

 Vi  körde 70 mil och hamnade på ett trevligt litet hotell i Mas Saint-Pierre strax utanför Nimes. Det var inte mycket engelska som talades i receptionen men det är ju inga större problem i det sammanhanget. Det finns även en restaurang på stället som erbjuder meny, ska bli trevligt att smaka på det. Vi får först lista ut vad som står på menyn, lite fattar man ju.

Vi valde ett ställe med pool, tur det eftersom vi har 35 grader.



Vi stannade till på en rastplats på den franska sidan. Folk satt och drack rött vin till sin medhavda matsäck (flera gjorde det). 


Vad blir det till mat?

Vi hade utsikt över ett vattendrag från rummet.


Rätt skönt att koppla av vid poolen innan middagen. Idag var det mycket folk vid poolen , vi och 2 andra par.  😎

fredag 11 september 2020

DAG 22

Vi rör oss norrut mot Barcelona. Nu känns det lite som att vi är på väg hem men vi får se, kanske finns det något att upptäcka på vägen hem. Om vi kollar på Google maps så har vi rätt så exakt 250 mil hem. 

Idag tog vi vägen in om den rosa sjön utanför Torrevieja, staden där 3000 svenskar bor. Sjöns färg beror på bakterier som lever i det salta vattnet. Det skulle finna flamingo här men vi så inga men när vi var halvvägs mellan Torrevieja och Alicante fick vi se dom. Vi fick även se var man producerar "Medelhavssalt". 

Rosa sjön

Saltberg. Tydligen blev det inte "Flingsalt från Medelhavet" av detta utan vägsalt till oss i norra Europa.

Flamingos (kraftigt uppförstorad bild)

torsdag 10 september 2020

DAG 21

 Karins födelsedag.

Vi är kvar på hotel Portogamo en kväll till.

Hotellet ligger vid stranden och har 4-5 pooler. Det är inte mycket folk här, om det beror på corona eller att det är september vet vi inte. Vi bor för för 600 kr natten och då ingår frukost och middag. Vi var lite sparsamma och bokade ett rum utan vare sig pool- eller havsutsikt. Vi fick ett rum på våning 12 med rätt ok utsikt.

Lite utsikt hade vi. 

Som vanligt tog vi en utflykt. Idag blev det till en plats där det spelats in flera filmer, bland annat klassikern med Clint Eastwood, För en handfull dollar från 1964.


Det var grusvägar sista biten.


Men vi hittade det. Det var väldigt förfallet och utan turister.


Det har tydligen spelats in en hel del film här, och rätt nyligen, vilket vi tyckte var lite konstigt med tanke på skicket av platsen.


Man får väl kolla på filmen igen och se om man känner igen sig.

Idag blev det även en biltvätt.

Till lunch blev det lite tapas med öl, kvällsmaten får hotellet bjuda på. En flaska cava blev det även under dagen för att fira Karin.








onsdag 9 september 2020

DAG 20

 Ute i 3 veckor snart.

Idag tog vi oss från senaste boendet till Hotel Poertomagno strax utanför Almeria. Det första stoppet blev vid Poerto Banus utanför Marbella för att titta på lyxbåtarna. Färden gick vidare mot Granada och på vägen dit såg vi milsvida olivodlingar.

I Granada blev stoppet från en av böckerna " De sju systrarna" av Lucinda Ritey som Karin läst. En av böckerna "Månsystern" handlade om Tiggy, som sökte sitt ursprung i de romska kvarteren i Sacromonte med grottbostäder och flamenco.


Rätt ok båt i Poerto Banus utanför Marbella.


Sacromontes grottbostäder.


Mycket flamenco i dessa kvarter.

Vi såg massor av växthus vid El Ejido. Kolla på Google earth.
Svårt att fånga från bilen, 1000 och åter 1000 växthus. Hela landskapet var täckt med växthus.


På kvällen åt vi buffé  på hotellet, plasthandskar och mask på var det som gällde när man tog mat.



tisdag 8 september 2020

DAG 19

La Alcaidesa

Vi är kvar på samma plats och idag är det en ny utflyktsdag i omgivningarna.

Vi valde att åka till Setenil de las Bodegas och Ronda och det blev en heldag att besöka dessa platser. Setenil de las Bodegas är känt för att men byggt bostäder med klippor som tak/vägg och Ronda för sin 110 meter höga bro över ravinen. 


Setenil med sina klippor.


En annan gata.


Det fanns många vita städer uppe i bergen.


Tjurfäktningsarenan i Ronda.

Bron i Ronda.


Bron tog 40 år att byggas och invigdes 1793.




    


måndag 7 september 2020

DAG 18

 La Alcaidesa

Oj, redan dag 18! Vi börjar vänja oss att vara på resande fot, det finns ännu ingen längtan hem. 

Idag blev det heldag i Gibraltar. Gränsövergången tog ca 1 timme så det var lite segt. Tur att inte samma regler som till Storbritannien gäller här, i så fall hade vi fått sitta i karantän i 2 veckor. Vi vet inte riktigt vad Svenska UD säger om inresa hit men vi tog inte reda på det.

Gibraltar var verkligen värt resan och vi valde att ta en guidad tur upp på berget med bil istället för linbanan. Tur det eftersom det var rätt långt mellan de olika sevärdheterna på berget.

Efter gränsen passerar man flygplatsen, vägen går rakt över landningsbanan.

Södra delen av Gibraltar, Marocko i fjärran. Här passerar ca 250 fartyg om dagen genom sundet.


Apor på berget fanns det gott om. Dom hoppade upp på bilen men det bekymrade inte Kevin som var vår guide.

Atlanten på ena sidan.

Medelhavet på andra sidan

Det var rätt smala vägar uppe på berget.


Landningsbanan på Gibraltars flygplats med vägen över.

En av aporna.

Fish and chips till lunch, ett måste på Main street

Det fanns mycket som påminde om att det var Brittiskt.


Ett kvällsdopp vid boendet. Gibraltarklippan i fjärran.



söndag 6 september 2020

DAG 17

Spanien

Nu har vi lämnat Portugal som var en riktigt trevlig bekantskap. Vi har landat i "staden" La Alcaidesa i Spanien som egentlig inte är en riktig stad utan en sorts resort med enbart lägenhetsområden och golfbana. Vi passerade en bom med vakt på vägen in. Vi kollade lite på mäklarsidor och såg att du får en lägenhet här från ca 1,5 miljoner och uppåt. Det ligger vid havet och man har oftast pool. Det finns även ett centrum med lite restauranger och några affärer såg vi på någon karta. 

Idag såg vi även den första svenskregistrerade bilen strax utanför Sevilla efter att vi lämnade norra Tyskland för 2 veckor sedan. 

 

Ett sista dopp i Atlanten fick det bli innan vi kom till fram till Tarifa. En rätt så öde och blåsig strand med kallt vatten. Sämsta stället tyckte Karin eftersom det var sandstorm på stranden. Inte så konstigt eftersom vi är precis utanför Tarifa som har garanterat minst 250 blåsdagar per år.


Tarifa, europas sydligaste plats om man inte räknar med öarna, kitesurfarnas och vindsurfarnas mekka eftesom det "alltid" blåser här. Även vanliga surfare och badare håller tlll här. Stranden är lång och varje sport har sin del av stranden. Här är det kitesurfarna som håller till.

Gibraltar sund, Marocko långt där borta på andra sidan sundet.

Vi har en helt ok lägenhet i vår lilla resort.


Lite av havet ser vi.